Maya är här!

Mamma gästbloggar idag och berättar om hur min lillasyster Maya kom till världen:

Maya, 6 timmar gammal.

Inatt upplevde jag en helt fantastisk förlossning! Jag tror fortfarande inte att det är sant, men jag fick föda min lilla prinsessa HELT utan smärtor! Jag önskar verkligen att fler kunde få uppleva detta.

Igår, 14/9 kl. 13.00 fick vi tid för igångssättning på SÖS förlossningsavdelning. Det var på min BF dag, men jag fick löfte om igångsättning pga att jag har epilepsi. Jag var väl medveten om riskerna med igångsättning, risk för långt förlossningsförlopp, pinvärkar och kejsarsnitt. Men jag var helt beredd på att ta allt detta.

14:30 Status vid första undersökning: 1 cm öppen, 3 cm livmodertapp kvar, men ganska mjuk. Inga gynsamma förhållanden alltså och det krävdes gele i minst 6 timmar för att ens närma sig förlossningsstarten. Självklart fick jag pinvärkar från första sekunden, men de var värst under första och sista timmen av de sex. Men som tur var så öppnades jag i alla fall 3 cm. Jag var nu redo för att fosterhinnan ska tas hål på och som andra steg induktion om inte värkarna börjar av sig själv. Nu var jag i ungefär samma skede som jag var i när jag kom in till SÖS med Nova, bara 6 timmar och några pinvärkar senare.

21:00 kommer nattpasset och DEN GODA FEN kliver in i rummet, barnmorskan Ritva. Ritva har 33 års erfarenhet och känns extremt kompetent. Det hon säger, lär ingen läkare säga emot tänkte jag. Hon föreslår direkt att jag ska få Epidural INNAN hon tar hål på fosterhinnan! Va? EDA nu? Jag tror inte mina öron, men ler lyckligt. Jag frågar bara hur mycket det kan motvärka förlossningsarbetet, men hon har studerat min journal och vet att det kommer gå fort för mig. Det känns som att hon ser hela förloppet framför sig och vet precis hur min kropp kommer att fungera. Nu har gelen slutat verka, så det onda är borta och det är bara skönt att vara.

Den goda fen, barnmorskan Ritva.

23:00 Får jag EDA (en smärtfri procedur) och får nu vänta i några timmar på att min skyddängel Ritva förlöser en annan bäbis. Men jag är trött, skönt avslappnad och bara njuter av att inte känna någonting någonstans. Försöker sova, för att förbereda mig inför den kommande kampen.

01:00 Skalp CTG kopplas in, vattnet går med hjälp av Ritva, bara 3 cm öppen fortfarande. Värkarna kommer igång så smått, men jag känner absolut ingenting. Följer CTG-kurvan för att se om något händer.

02:30 Induktionsdropp kopplas på för att skynda på värkarbetet.

03:50 Ritva undersöker mig, ler lite, tänder lamporna, kallar på sköterskan och säger "Nu Paula, nu ska du föda barn!" Jag tror inte det är sant, men jag är öppen 10 cm, har inte haft ont för fem öre. Har knappt känt själva sammandragningarna ens. Ok, nu måste det börja göra ont, tänker jag och förbereder mig för krystvärkar. Men Ritva bara instruerar mig att andas in och kryssta så mycket jag orkar med varje sammandragning (som jag knappt känner).

04:01 Krystar jag ut vår lilla prinsessa helt utan smärta.

Jag är så chockad över denna helt smärtfria förlopp och omtumlad över hur härligt det är att få njuta av varje sekund av förlossningen, utan att vara omtöcknad av smärta. Jag är uppe och hoppar i nästa sekund och är bara så lycklig och mår hur bra som helst.

Maya, 15 timmar gammal.

11:30 Sju timmar senare åker vi hem med vår underbara Maya. Hon väger 3120 g, är 50 cm lång och är 36 cm runt huvudet. Amningen fixade hon direkt och är än så länge en mycket lugn och nöjd liten tjej. Men så är hon inte ens ett dygn gammal ännu.