Cykelhjälm och cykel...

Imorse följde pappa med mig till dagis. Min vagn var på dagiset sen i fredags, så jag fick gå. Men det var ju lika bra, för pappa cyklar till jobbet och det är lite svårt för honom att få med sig vagnen också. Men jag kan gå själv och det är bara roligt, i alla fall på morgonen när jag är pigg och glad.

När vi kom till dagiset sprang jag och kramade om Ildiko. Nu börjar det kännas riktigt bra med att gå till dagis igen. Men jag måste fortfarande gråta lite när pappa går, mest för pappas skull, så han tror att jag är jätteledsen.

Mamma kom och hämtade mig idag och då berättade Jennifer för henne att jag varit så glad, så glad hela dagen. Vi hade storsamling med alla avdelningarna och jag sjöng och skrattade och pratade i ett hela tiden. Jag åt ordentligt och sov ordentligt också. Och när mamma hämtade mig hade jag nappen i fickan och kaninen i blöjlådan. Då blev mamma glad.

Först gick mamma och jag till den andra parken och lekte en bra stund. Sen gick vi och mötte pappa i cykelaffären. Nu hade mamma visst bestämt att vi skulle köpa en cykelhjälm till mig och en ny cykel ... nä, ingen cykel, utan bara en cykelstol, som jag kan sitta i när pappa lämnar och hämtar mig till och från dagis. Åh, vad roligt!

Jag valde själv ut en hjälm. Först pekade jag ut en lysande grön hjälm, men den tyckte mamma inte om. Då valde jag ut en jättetuff lila hjälm med rosa flames på. Vi monterade på stolen direkt och så cyklade jag och pappa hem, medan mamma gick hem med min vagn. Jag var så glad när jag fick sitta där i cykelstolen och mamma bara log när hon såg hur stolt jag var.

Den här blir bra!

Här trivs jag!

Pappa och jag var hemma på ett nafs och gjorde våfflor, medan vi väntade på stackars mamma som skulle gå hem. Nu går det inte fort för henne. Hon gick hem så sakta, så sakta. Det var visst jättejobbigt för henne att gå idag.