"Tatis"

Nog för att jag är van med att resa runt, men tydligen fortsätter vi med kringflackandet här hemma. I onsdags åkte mamma och jag hem till mormor och morfar. Jag var fortfarande varken frisk eller i rätt tidszon, men mormor ville så gärna träffa mig så vi åkte dit. Och pappa hade ändå åkt till Norge och skulle inte komma hem förrän på fredag.

Jag var väl lite mer mig själv nu och orkade busa med mormor och morfar, men jag hade fortfarande jättesvårt att få i mig mat. Ändå var jag hungrig precis hela tiden. Jag sprang till köket konstant och mamma eller mormor försökte hitta nåt som jag ville äta, men det mesta sköt jag undan så fort jag såg det. Jag levde mest på lördagskorv och tomater.

Nu när jag inte sov dygnet runt längre, så märktes det hur fel min dygnsrytm egentligen var. Jag var jättetrött tidigt på kvällen, men även om mamma tvingade mig att vara uppe någorlunda sent, så vaknade jag klockan tre på natten och var pigg som en lärka. Men det började vända lite natt för natt, men mamma har vant sig nu med att gå upp i ottan med mig.

På fredagen var vi ute lite för första gången. Jag var ute och lekte i mormors trädgård och det var jätteskönt även om jag missat den fina snön. Nu när jag var friskare, så hade snön försvunnit helt.

Härligt att få leka ute igen.

På fredagen gick vi också en stund över till mammas morbror Tapio. Han fyllde 60 år och skulle ha kalas först dagen efter, på lördagen, men vi kunde inte gå dit då, så mamma och jag gick och grattade honom nu istället. Och då fick jag träffa Pontus. Hans mamma Mia är mammas kusin och de bor i Göteborg. Pontus och jag hade jättekul ihop. Vi satt bland annat och spelade piano tillsammans. Och bra lät det också!

Jag och min syssling Pontus tänkte starta ett band i framtiden.

Sen kom Klara och Wille hem till mormor. Deras pappa hade kompisar hemma, så moster och kusinerna var utslängda. Tur det, så jag fick leka med dem. Och jag hade såååååå roligt. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag skrattade nu. Både Klara och Wille höll på och busade och gjorde konstiga saker, så jag skrattade åt dem mest hela tiden.

Klara och Wille försöker få mig att skratta hela tiden.

Jag käkar glass.

Wille.

Klara.

Men sen var det dags för oss att åka till landet. Pappa hade kommit hem från Oslo och åkt ut med farmor och farfar. Men jag somnade i bilen, så jag hann knappt träffa dem den kvällen, även om farmor och farfar kom hem till oss och satt där hela kvällen.

På lördag morgon åkte mamma tidigt till Tammsvik. Det är ett ställe norr om stan, där hon skulle vara hela helgen och öva med sin kör inför deras julkonserter. Pappa och farfar jobbade med att lägga kakel på golvet där vi ska ha en kamin. Jag har umgåtts mycket med farmor hela helgen.

Farfar jobbar och jag spelar musik och dansar.

Jag har en helt egen dansstil.

Under den här helgen har jag lärt mig ett nytt ord: "taitis". Det betyder förstås potatis, men jag är lite otydlig med den första stavelsen. Det var det första nya ordet jag sagt efter pappa och mamma och kanske titta och tack. Titta betyder numera "tick-tack". Och tack säger jag ytterst sällan. Men nu ska ni få se. Nu har jag kommit igång igen.

Farmor 60 år

Nu ska ni få höra hur själva flygresan gick! Just när vi skulle gå ombord på flygplanet blev det strul med min biljett. Vi skulle visst ha en biljett till att visa, men den hade en snurrig tant tagit i Honolulu och sagt att vi inte behövde den. Mamma och pappa var så arga på den här tanten som var så ohjälpsam, så de märkte inte hur jag kräktes en vällingkaskad. Åh, nej, allt på en gång!

Vi fick i alla fall springa ombord, men fick börja med att byta kläder på mig. Sen slocknade jag omedelbart och sov i princip hela den 25 timmar långa resan hem, inklusive två mellanlandningar, förutom när jag vaknade av att jag mådde illa och behövde kräkas. Förutom att jag mådde illa, så var det ju förstås skönt att få sova bort hela resan. Men mamma och pappa var förundrade över att jag inte klagade det minsta. Vaknade och gnydde lite, kräktes och somnade om.

När vi närmade oss Arlanda och skulle just få frukost, började mamma också må dåligt. Det var ju som väntat. Pappa var ju dåligt under resan från Maui till Honolulu, så då var det först min tur och nu även mammas tur.

Men förutom det, så var man alltså hemma i Svedala igen. Och lite typiskt att det ska vara snö här. Bara för att reta mig, som blivit bortskämd med att gå runt i sandalen och klänning och bada flera gånger om dan.

Just då hann jag dock inte reflektera så mycket över det, för farmor fyllde 60 år och vi skulle naturligtvis dit och fira henne. Mamma mådde dåligt och hade hög feber, så hon fick inte följa med, men pappa och jag vilade ett par timmar, duschade och bytte om och trotsade våra jet-laggade små huvuden och åkte hem till farmor.

Och det var ju jättekul att träffa farmor och farfar och alla andra. Jag hoppas de tyckte det var kul att se mig också även om jag var trött och matt hela kvällen. Jag var ju fortfarande sjuk och ville helst bara sitta och gosa i pappas famn eller ligga i soffan och sova.

Jag låtsades vara lite pigg.

Malin, Niklas och Stefan.

Min farmor.

Men jag pallade inte hela kvällen.

Vi köpte en resa till farmor i present. Mamma, pappa, Stefan och lite andra släktingar åker också med. Farfar fick också resan, som en tidig födelsedagspresent. Han fyllder 60 i maj, så det passar ju jättebra. Om jag har förstått allting rätt, så får jag inte åka med. Schysst!

Och så gav jag farmor en elektronisk fotoram, där jag hade laddat i en massa bilder på mig från Hawaii.

Dags att åka hemåt

Nu var det dags att åka hem! Men vi hade ju nästan en hel dag kvar i Honolulu, eftersom vårt plan gick först halv elva på kvällen. Men hela förmiddagen gick åt att packa.

Är ni klara snart? När får jag bada?

Vid tolv hade vi i alla fall packat färdigt och checkat ut. Vi lät en "bell-man" hämta våra väskor från rummet och ställa dem i förvar på hotellet tills vi skulle åka. Vi gick förstås ner till stranden och passade på att bada massor.

Aaaah, vad härligt!

Solen är riktigt stark idag.

Jag låg med näsan före i vattnet som vanligt.

Men jag var också lite grubblande idag, tyckte pappa.

Sen fixade jag mig en fin solbränna.

När jag slocknade kunde pappa njuta av sin tidning och en drink.

Det ett ungt par från Japan som satt brevid oss och plötsligt hade tjejen tappat bort deras safe-nyckel. De letade och halva hotellpersonalen letade utan att hitta nån. Pappa gick och badade och sprang på en sakletare. Ja, det fanns några såna här som gick runt på stranden och i vattnet och hoppades på tur. Nu bad pappa honom gå upp och hjälpa paret. Och vips hittade han deras nyckel! Bra va!

En sakletare.

När jag vaknade var jag redo för ett dopp igen.

Men sen var det dags att packa ihop badkläderna. Vi tänkte ta det lite lungt, äta lite mat och shoppa en stund innan vi skulle bege oss till flygplatsen. Pappa passade på och tog lite foton på hotellet innan vi gick ut på stan.

Sista blicken över poolen.

Och den härliga serveringen med ett stort träd som skugga.

Mamma och jag i den fina trappan.

Bilder på surffare från seklets början.

Detaljer på byggnaden.

Vi satt och njöt av solnedgången vid strandpromenaden.

Åt lite hamburgare.

Proffsen passade på att surffa, när amatörerna gått hem.

Kvällunderhållningen skulle just börja på stranden.

Sen gick vi en sväng på marknaden innan vi gick tillbaka till hotellet och bad de köra fram våra väskor till en taxi. När vi väl kom till flygplatsen hade vi gott om tid. Jag passade på och sov nästan hela tiden.

Jag sov så gott i väntan på flyget.

Sista dagen på Hawaii

Imorse när vi vaknade var det rejält oväder. Oj oj, tänkte vi och undrade om det skulle bli en shoppingdag idag. Men när vi kom ut, så var det redan strålande väder. Det var fantastiskt väder hela dagen som tur var, så vi kunde vara på stranden och bada hela dagen.

Det blev fint väder och på hotellet förbereds det till bröllop.

Vi åt frukost på ett kafé utanför hotellet.

Sen gick vi ner till stranden och hoppade ner i plurret!

Det bästa var att springa upp på stranden, ta rejält med sats.....

... och slänga mig i havet.

Jag simmar själv hela tiden nu.

Och smiter i väg så fort jag får chansen.

Ser jag cool ut?

Här trivs jag!

Mina fötter.

Och lite gymnastik.

Mina fotspår i sanden.

Jag gillar att leka i vattenbrynet.

Ibland får jag lust att bara slänga mig i havet.

Uj, jag badade visst med kläderna på.

Då får man väl bada igen då!

Där e du ju!

Här kan man ju ligga och slappa en dag eller två.

Men stranden och sanden är kul också.

Sen gick vi och satte oss på uteserveringen. Mamma och pappa ville dricka saft och äta kycklingvingar. Jag sprang runt bland alla människor och flirtade hela tiden. Jag har utvecklat min sociala kompetens här under resan och skaffar mig kompisar precis överallt. Förutom att alla stannar och vinkar åt mig när de ser mig, så springer jag fram till alla borden och vinkar åt folk och spexar eller dansar.

Det spelar ingen roll att de pratar nåt konstigt språk med mig. Jag förstår ju vad vinka och vad slängpussar är. Och så säger många "High five" åt mig, och då vet jag att jag ska klappa deras hand.

Här spexar jag för fullt.

Här står jag och dubbelvinkar åt en massa folk.

Sån vill jag också ha!

Mamma och jag.

Ananas-paus.

En tant från England som jag blev kompis med.

Underhållning på stan.

Marinan.

Vi hittade en affär med tusentals kylskåpsmagneter!

Längs hela gatorna står upplysta palmer.