På fredag kring lunch åkte vi i alla fall till landet som vanligt och som tur är så har jag mått helt ok på dagarna.
Det är bara när jag ska sova som jag blir riktigt täppt i näsan. Fredagsnatten var jättejobbig. Då vaknade jag mitt i natten och kunde inte sova. Jag snorade och hostade och var jätteledsen. Mamma och pappa fick trösta mig och sprutade koksalt i näsan på mig. Sen fick jag sova brevid pappa hela morgonen och det var så mysigt, så när pappa gick upp kvart i nio och gick iväg till slottsbygget, så sova jag vidare ända till tio!
På lördag fick jag åka skylift med farfar. Högt var det, men oj vad skoj! Jag tror nog inte att jag är nån höjdrädd typ. Lika bäst det, för det blir högt att titta ner från loftet annars.
Det märks att det börjar bli vår snart. Det är så många grannar som kommer förbi och hälsar på oss på bygget om dagarna. Alla är ju förstås nyfikna och undrar hur det går för oss. Jag tycker också att det är kul att titta på när det är full fart. Idag jobbade både mamma, pappa, Stefan, farfar och Frank.


Lördagsnatten sov jag bättre än på mycket länge. Vaknade första gången vid halv nio. Både pappa och mamma var förvånade.
Mamma skulle iväg och repa hela söndagen med sin kör och pappa skulle iväg till slottsbygget, så då fick jag ligga och mysa brevid farmor tills det var dags att gå upp. Sen fick jag leka med farmor hela dagen. På Slottet fortsatte pappa och farfar med takpanelen. Frank kopplade in elskåpet, så nu har vi el på riktigt!
När det var dags att åka hem, stannade vi och köpte pizza, mötte upp mamma och åkte hem till farmor och farfar i Tumba och åt middag. Ibland får man visst göra så!
Jag har varit på så gott humör hela dan och när vi kom hem så ville jag för allt i världen inte sova. Jag fick ligga i soffan mellan mamma och pappa och ha det mysigt. Pappa satt på radion och så skrattade de jättemycket åt mig. Jag antar att de skrattade åt mina försök till dansrörelser som jag gjorde liggandes i soffan. Klart man ska dansa när man hör musik, det gör ju de själva jämt och ständigt! Jag lyfte liksom rumpan upp och ner lite snett åt sidan i takt med musiken. Jag förstår inte varför det skulle vara så roligt!
2 kommentarer:
Oj vad det går framåt med huset! Ni är verkligen tålmodiga och riktiga kämpare som ni håller på och bygger. Lelle och jag står redan i startblocken för att komma o kolla på huset :)
Saaaaaknar lilla Nova! Fina tjejen.
Kram Linda
Heeeeej Linda!
Ja, nu var det länge sen vi sågs! Ni får komma förbi och hälsa på oss ute på landet snart. Nu börjar det ju bli lite varmare.
Kram på dig mys-Linda!
/nova
Skicka en kommentar