Många läkare idag...

Imorse väckte mamma mig tidigt! Egentligen vaknade jag ju själv, men hon tyckte vi skulle gå upp istället för att försöka sova vidare. Mycket märkligt! Sen fattade jag varför, när vi gick iväg till bvc. Vi skulle träffa doktorn idag. Det var dags för min halvårsbesiktning!

När vi väntat en stund i väntrummet utan att någon hämtat oss, gick vi till slut och knackade på hos Sivan. Där satt hon med doktorn och såg väldigt förvånad ut. Hon hade visst skrivit i sina papper att vi skulle ha flyttat till Odenplan. Konstigt! Tur att hon inte hade hunnit skicka mina papper dit också. Nu fick jag ändå träffa doktorn. Och nej, jag ska inte flytta till Odenplan.

Doktorn sa att jag var i finfint skick. Jag hade vuxit en centimeter på längden och är nu 66,5 cm lång. Men jag hade inte gått upp så mycket i vikt, utan vägde bara 6775 g. Drygt 200 g mer än för en månad sen! Mamma var förvånad, men doktorn sa att det inte var så konstigt, för jag verkar ju röra på mig så mycket. Siv sa att mamma kunde ge mig lite extra fett i maten bara. Det var inget mer med det. Lång och smal, det är tydligen jag det!

I övrigt frågade hon mamma om jag kan vända på mig åt nåt håll, om jag flyttar saker från hand till hand, om jag följer med blicken om jag tappar nåt, mm. Jodå, allt det där kan jag ju.

Jag klarade alltså besiktningen utan anmärkningar.

Därifrån gick vi till Ringen och satte oss i kafeterian och åt frukost. Mamma köpte latte och en smörgås och jag ficka grrrröööööt. Päron- och äpplegröt. Gott!

Grötfrukost vid Ringen.

Sen gick vi till Schasska Barnsjukhuset för att träffa doktor Pär och för att göra pricktest. Ja, det är fortfarande min torra hud som spökar.

Hos doktor Pär hittade jag en massa trevliga små tåg att leka med.

Doktor Pär är jättetrevlig och ville inte göra mig illa genom att ta pricktester, som det var planerat. Han tror nämligen inte att jag är allergisk mot någonting. Han tror att jag helt enkelt har eksem, punkt slut. Mamma höll med och tyckte inte heller att jag behövde pricktestas. De kom fram till att när det finns nåt vi misstänker, så kan vi göra ett test då i så fall. Just nu misstäker vi ingenting. Jag äter ju rätt varierande kost, men min torra hud är mest lika torr jämt. Varken till eller från. Tufft, men så är det. En torrboll är man tydligen.

Därefter gick vi ner till Ringen igen och shoppade en massa kläder till mig. Och bilar! Ja, vi köpte faktiskt tre små bilar. En röd, en grön och en gul. Mamma ville köpa små tågvagnar, för det såg hon att jag tyckte om att leka med på barnsjukhuset, men det blev bilar istället.

Sen träffade vi Lilly och hennes mamma Sofie. Det var mammaträffdag idag, men alla andra barnen var sjuka eller upptagna med annat. Tur att Lilly kom i alla fall. För då kunde vi sätta oss och fika lite till innan vi gick hem.

Väl hemma låg jag och mamma och busade i soffan en stund och då tyckte mamma att jag ansträngde mig mer än någonsin med att "klättra" framåt över henne. Då lade vi oss på golvet istället och mamma lät mig ligga där och sprattla tills jag gav upp och blev frustrerad. Nä, det gick inte bättre än tidigare. När jag sen legat en stund på rygg och snurrat runt för att nå alla leksaker runtomkring mig så vände jag mig plötsligt om på magen, alldeles själv, det var bara armen som fastnade som vanligt. Nu peppade mamma mig ordentligt och då fick jag faktiskt upp armen. Och jag hade ju faktiskt vänt om från rygg till mage ordentligt för första gången.

Jag tog mig runt, alldeles själv!

Jag märkte ju hur glad mamma blev, så då började jag att anstränga mig för att komma framåt också. Men jag blir ju så arg när det inte går!

Man får faktiskt bli tjurskalle om man inte lyckas!

Mamma flyttade mig lite så jag delvis låg på den sträva mattan och vips, så lyfte hela rumpan flera gånger och nu är jag ju faktiskt på gång. Snart kryper jag! Om nån månad eller tre...

Nu börjar lilla rumpan att lyfta så smått!

När pappa kom hem så smet mamma iväg igen! Konstigt. Idag skulle mamma ut och äta och sedan på musikal. Och idag gav jag inte pappa en lugn stund. Jo, han fick ta det lite lungt bara han umgicks med mig. Vi låg en lång bl a stund på fällen och tittade på tv. Det tyckte jag var jättemysigt. Pappa fick inte sätta sig framför datorn och jobba. Jag ville ju inte gå och lägga mig. När mamma kom hem närmare elva så hade vi slocknat båda två på sängen!

Så här kul har vi på våra möten.