Magsjuk liten stjärna

Ja, jag blev rejält magsjuk i torsdags kväll. Under fredagen var jag helt borta hela dan. Mamma hann ikapp pappa när det gäller Heroes-avsnitt, där hon satt brevid mig på soffan hela dan. Jag bara sov och sov. Jag hade feber och kräktes upp allt jag fick i mig förutom vatten. Jag tror att jag har omvärderat just vatten. Jag har ju inte riktigt gillat det, men oj vad gott det har varit under de senaste dagarna.

Natten gick rätt bra. Jag fick sova brevid mamma, för pappa hade åkt på kryssning direkt efter jobbet på fredag. Nä, han blev aldrig kräksjuk, varken pga mig, stormen eller nåt annat.

Jag drack vatten...

...sov...

...och drack ännu mer vatten.

På lördag morgon kl. 4 fick jag i mig lite välling som jag kunde behålla i magen, nästan i alla fall. Min feber hade gått ner från 38,5 till 37,5. Då tänkte mamma att det hade vänt och att jag höll på att bli frisk igen. Vi packade våra väskor och åkte iväg klockan 8 hem till mormor och morfar. Mamma hade en jätteviktig dag med kören. Nån amerikansk tant skulle visst komma och berätta hur man sjunger "schnuckt" och det ville hon absolut inte missa.

Jag blev inte riktigt så bra under de närmaste timmarna som mamma hade hoppats. Febern gick upp igen och jag fortsatte att kräkas det jag fick i mig. Men jag klagade inte. Jag kunde ligga och sova mest hela tiden på mormor och morfars soffa och de var där och tog hand om mig när jag vaknade. Jag klagade nästan ingenting medan jag var sjuk, inte ens när jag kräktes så att det sprutade som en fontän ur munnen på mig. Alla tyckte jag var en riktig stjärnpatient. Jag var bara lite orkeslös och hängde som en trasdocka när man lyfte upp mig.

Det är lite synd om mig.

Sent på eftermiddagen kom mamma och pappa hem till mormor och morfar. Pappa hade tagit tåget, efter sin kryssning, till Rönninge där mamma sjunger. Han sa att han saknade lilla sjuklingen jätte jätte mycket. Nu började jag må lite bättre, även om allt vatten hade börjat rinna rakt igenom mig. Vi stannade kvar i Enhörna och hade en mysig lördag kväll.

På söndag morgon var jag väldigt mycket piggare och kunde behålla maten jag fick i mig. Och jag lovar att jag var både hungrig och törstig hela dagen. Jag visade att jag minnsann kunde dricka vatten själv ur en pipmugg. Tänk vad mycket man kan utan att veta om det.

Kan själv.

Nu orkade jag vara uppe i flera timmar och leka. Ibland kunde jag få lite ont i magen, men oj vilken skillnad det var mot både fredag och lördag.

Morfar lär mig spela orgel.

Idag klockan 14 skulle vi egentligen ha varit på dubbelkalas i Nykvarn. Det är pappas kusin Marie och hennes mamma Ewa som fyller år i dagarna. Det skulle varit så himla roligt att få träffa Alva, Noah och Ebba igen. Alva kunde inte komma på mitt dop för hon var bortrest då, så jag har inte träffat henne sen i november. Men nu åkte vi inte dit för att inte riskera att någon blir smittad av mig.

På kvällen åkte vi hem och nu kände jag mig precis som vanligt. Vad roligt det var att få hoppa runt i min gåstol efter att ha legat på soffan i två dagar. Förstår ni vad tråkigt, för en livlig liten tjej som jag? Jag är ju inte bra än, men det känns toppen ändå.

Under hela dagen har jag "dansat", så fort jag fått tillfälle. Mamma och pappa kallar det för dans i alla fall när jag rör på magen och rumpan i takt några gånger. Det spelar ingen roll om jag står, sitter eller ligger. Det är nåt nytt jag lärt mig och då tycker jag det är kul att göra så.

Jag var rätt glad ikväll...

...och fortfarande en timme senare.

Idag har pappa och mamma börjat inbilla sig att jag har börjat använda konsonanter. Jag vet faktiskt inte själv, men de tycker sig höra lite "da da", "ga ga" och "mamtja" eller nåt annat nytt. Det enda jag har kunnat säga hittills är "Eeeh" och "Ääääh" i lite olika tonarter och med varierande dynamik. Ja och så mitt indianrop förstås, som jag också använder så ofta jag bara orkar. Hade slutat med det ett tag, men nu är det också roligt igen.