Dopad och klar!

Det här blev en lång dag och jag har tusen foton jag skulle vilja visa er. Jag skriver lite om vad som hände, men visar bara några få bilder. Lägger upp lite fler bilder sen, för nu är klockan mycket.

Jag vaknade redan vid åtta idag och började med att bada länge med mamma. Strax före tio åkte pappa iväg för att hämta smörgåstårtor och doptårtor från Ica i Sickla medan mamma och jag åt frukost och packade oss iväg till festlokalen. Mormor, morfar, farmor och farfar skulle dyka upp lite tidigare för att hjälpa oss att ställa i ordning det sista. Och det var tur att de kom och hjälpte oss, för det finns alltid mycket mer att göra än man tror.

Sen kom moster, Daniel, Klara och Wille. Och därefter mammas moster Anneli, Arto, Juha och Niko. De kom ända från Helsingfors! Det var jättekul att träffa dem, för det var första gången! Anneli gav mig en doppresent som hon tyckte mamma kunde öppna direkt. Det var ett dopband. Ett liten pärlhalsband som jag kunde ha på mig i kyrkan och även efter. Det är ett väldigt speciellt smycket hon hittat i Finland. I asken låg också en liten förlängningsbit med pärlor som man ska be guldsmeden sätta på senare för att jag ska kunna ha den senare eller så kan mamma bära den. Tydligen ska mamman bära smycket sen livet ut. Vackert! Ja, den var verkligen jättevacker.

Även mormor och morfar gav mig en present redan nu. Det var ett jättevackert guldhjärta som jag skulle bära runt halsen. Jag som aldrig ägt ett smycket och nu fick jag två jätte jättefina.

Här har jag mitt dopband runt halsen.

Sen kom Catrin Giden som är kompis till mamma och som skulle sjunga för mig i kyrkan. Hon fick blommor och en present av oss innan hon gick iväg för att träffa kantorn.

Vi gick upp till kyrkan klockan 12.30 för att byta om på mig. Nu hade redan många av gästerna börjat komma. Massor av folk. Det skulle komma 52 vuxna och 16 barn.




Stefan var med oss också när vi bytte om. Han skulle bli min gudfar och skulle bära mig i kyrkan. Stackarn! Jaja, han är lång och ståtlig så lite ska han väl tåla.

När prästen, Marie-Louise alltså, sen kom och hämtade oss hade jag fått på mig mina smycken och dopklänningen. Klänningen har gått i arv i farfars släkt i fem generationer nu! Farfar, pappa och farbror är alla döpta i den. Jättefin var den!

När vi sen skulle gå in i kyrkan så ringde de i de stora kyrkklockorna! Mäktigt! De ringde för lilla mig!

Sen spelade Arne nåt fint på den stora pampiga stororgeln och vi gled uppför gången. Alla var där och det blixtrade massor!

Jag tyckte hela dopet var jättekul! Det fanns massor att titta på hela tiden. Alla mina gäster satt där i en halvmåne runt dopfunten vilket var familjärt och mysigt. De var så nära liksom. Klara och Wille satt längs fram.

Först sjöng alla "Tryggare kan ingen vara" för mig. Sen pratade presten på och bad en liten bön tillsammans med pappa. Sen fick Klara hälla vatten från en silverkanna i dopfunten.

Sen frågade prästen pappa vad jag hade fått för namn och pappa sa "Nova Ida Maria". Sen lade prästen, Stefan, mamma och pappa sina händer på mitt huvud och prästen gjorde massa konstiga korstecken och sånt på min panna, mun och över bröstet.

Därefter sjöng mammas kompis Catrin "Lilla stjärna där" för mig. Arne spelade på flygeln. Det var så vackert så pappa grät och mamma storbölade. Jag sjöng bara med! Det var ju min låt. Jag har hört mamma sjunga den hemma många gånger. Mitt namn betyder ju stjärna.

TACK CATRIN FÖR ATT DU SJÖNG SÅ VACKERT FÖR MIG!

Catrin sjöng så vackert så mamma o pappa grät.

Sen tog prästen mig och höll mitt huvud över vattenskålen. Sen hörde jag inte att hon skulle sagt "Nu kommer det vatten", utan plötsligt hällde hon vatten över min fina frisyr. Jag grymtade till, men äh, det var ju bara vatten. Visst min festfrisyr vad förstörd, men det torkar väl det också. Prästen gick sen runt och visade upp mig för alla gästerna. Och de fotade!

Och så var festfrisyren förstörd.

Stefan fick tända ett dopljus någonstans också. Ja, allt hände, men i vilken ordning vet jag inte riktigt.

Sen fick pappa hålla i mig och så sjöng de "Du vet väl att du är speciell" för mig. Och tillslut så sjöng Catrin "Gåtfulla folket". Den är ju så mysigt och hon sjöng den så himla fint och med inlevelse. Man kunde ju bara vara glad.

Sen gick vi ut och alla gästerna gick ner till festlokalen medan vi bytte om på mig.

Så här glad kan man vara efter att ha blivit dopad.

När vi kom ner till lokalen var det full fart där. Mysigt med så mycket gäster och så många barn. Där var jättemånga släktingar från både mammas och pappas sida. Och en massa vänner. Det är lite speciellt att ha anledning att samla alla så här.

TACK ALLA FÖR ATT NI KOM OCH FÖRGYLLDE MIN DAG!

Vi bjöd på smörgåstårta och massor av fikabröd till kaffet och doptårta. Det var ballonger i hela lokalen som Arto, Juha och Niko hade blåst upp tidigare. Barnen tyckte nog att det var jättekul.

Alla var liksom där och jag minglade vilt. Jag såg inte skymten av mamma eller pappa på hela tiden. Satt hos mammas moster Anneli och hos Pia (som ska ha barn om en vecka) och hos Heidi och hos Tanja och hos morfar och hos Anne som gav mig mat. Sen tog farfar ut mig så jag fick sova i vagnen en stund. Under tiden öppnade mamma och pappa alla mina presenter. Det var jättemånga presenter och superfiiina!

TACK ALLA FÖR ALLT FINT NI GAV MIG!

Efter det började alla gå hemåt och det hade börjat snöa. Mormor, morfar, farmor, farfar, moster med familj och Anne och Helena stannade kvar för att hjälpa till med städningen. Ilkka hade åkte iväg för att skjutsa våra vänner från Helsingfors tillbaka till båten i Värta. Vilken tur att vi hade så mycket städhjälp, för annars hade vi aldrig kommit hem. Nu gick det undan. Mamma hann visst inte vara i köket någonting förrän allt var nerpackat och diskat. Daniel tog kommandot över diskmaskinen och då gick det undan.

TACK ALLA FÖR ER OVÄRDERLIGA HJÄLP!

När vi kom hem helt utmattade och satt i soffan och hade mysigt, så fick vi ett sms från Johan. Han, Anne och Ankan satt på en indisk restaurang i närheten och åt middag och frågade om vi orkade med besök. Absolut! Vi ville gärna umgås lite till med trevliga vänner, så de kom över och vi bjöd på kaffe med avec. Vi satt hela kvällen och skrattade åt Johans tyska tolking av två Conan filmer med Arnold. Han e rolig han! Han fick också mig att skratta jättemycket när han lekte "Liten råtta leta bo" med mig.

Johan fick mig att skratta högt.

Mamma, Anne, Ankan och Johan.

Men sen somnade jag och hörde inte något fastän de satt och skrattade högt precis intill mig. Jag var nog rätt utmattad efter all uppmärksamhet jag fått idag.


En fantastisk dag! TACK!

Och så fyllde jag ju 0,5 ÅR idag också! :)