Underbara unge

De senaste dagarna har både mamma och pappa gått och kallat mig för "underbara unge". Det har de iofs alltid gjort, men det har blivit lite extra tjat om det på sistone. Jag vet inte varför, för jag är väl som jag brukar vara, men de verkar tycka att jag är bra mest jämt. Jag tycker ju inte att det finns nåt att klaga på, så då skrattar jag hellre. Som när jag vaknar på morgonen och ligger och pratar med mina kompisar i sängen en bra stund och så dyker pappas glada tryne eller mammas vilda kalufs upp över spjälsängskanten. Då kan man ju inte annat än skratta högt, eller hur?

Jag vet inte vad jag gör, för att göra dem så glada.

Idag fick jag prova min nya skyddsutrusting till lunchgröten. Mamma och pappa tycker visst att jag ska ha den på mig när jag ska äta. Jag förstår inte riktigt varför man ska vara så uppklädd för att äta lite gröt.

Finklädd för grötlunch.

Efter maten fick jag tvätta munnen och händerna på riktigt, under kranen alltså. Det är ju jätteroligt med rinnande vatten, så det gör jag gärna.

Rinnande vatten är kul, både i badkaret och i handfatet.

På eftermiddagen tog vi en lång promenad och gick bland annat förbi min kyrka igen. Det är alltså Sofia kyrka där jag ska döpas om två veckor. Ni som ska komma på mitt dop och inte hittar dit kan skriva ut bilden nedan och så kan ni ta sikte på tornet så hittar ni. Den borde synas ända från Enhörna.

Sikta på det här tornet så hittar ni till min kyrka.

Kvällens á la carte-meny bjöd på Slottspuré till huvudrätt. En burk slinker ner lätt som en plätt, så jag fick i mig en stooor desert med päronpuré också. Och det var så mumsigt! En trea (av tre möjliga) blev det på mammas lista på kylskåpsdörren för dagens meny.

Nu när jag börjat äta riktig mat med kött och prylar, så måste jag lära mig att dricka vatten också. Idag tog vi fram min pipmugg som jag fick av farmor i julklapp. Jag tror jag fattar hur man gör faktiskt.