Dieselverkstaden

Idag har vi varit på utflykt! Vi gick ut före lunch för att ta bussen till Sickla köpkvarter. När vi stod där och väntade på bussen, så sa det bara swisch och så hade den åkt förbi oss utan att stanna. Dumma busschaufför! Då gick vi ner till Londonviadukten och tog någon annan buss, men den var så knasig så vi kom nästan inte på den. Fyra höga trappsteg var det för att komma upp. Snacka om att de blå bussarna är toppen!

Det gjorde ingenting för jag märkte att mamma var på strålade humör. Vårkänslor kallade hon det. Jag vet inte om det var den blå himlen eller alla vårkläder i butikerna som gjorde det.

Väl i Sickla gick vi och tittade en stund i affärerna och gick sen till Dieselverkstaden. Ja, det är en gammal verkstadslokal som nu är ombyggd till kulturcentrum, med café, restaurang, scen, bibliotek, lekhörna, klättervägg, konsthall och mycket mer. Biblioteket är inriktat på nya medier, så man kunde tom spela Guitar Hero på X-Box där.

Där mötte vi upp mina kompisar i mammagruppen (tänkte skriva bäbisgruppen, men det funkar ju inte längre). Det var Elliot, Estelle och Simon och deras mammor som var med. Först åt vi lunch och fikade en lång stund. De hade stora mysiga soffor, där man kunde sitta läääänge.

Sen gick vi en sväng till lekrummet. Där fanns bl a ett mindre rum med soffor längs väggarna och en heltäckningsmatta med en massa stora gröna plasthundar. Där fanns också en massa andra leksaker. Jättekul för mig som mest ligger på rygg och sprattlar. Ännu roligare för de som kan krypa runt. Av oss fyra var det bara Simon som kunde det.

Lekrummet i Dieselverkstaden.

Jag och de gröna stora plasthundarna.

Efter verkstaden gick vi till köpcentret intill och shoppade en bra stund innan vi åkte hem.

På kvällen satt jag en bra stund i soffan och kom underfund med att jag faktiskt kan sitta i just soffan. När jag började sträcka mig efter något för mycket, så trillade jag på näsan, rejält, men så länge jag hade nåt att pyssla med så gick det hur bra som helst.

Hur stabil som helst, eller kanske inte.

Sen blev det bolldribbling och mamma fick för sig att jag är en naturbegåvning. Jag kunde utan vidare plocka upp bollen, som låg nedanför mig, med fötterna för att lägga över den i händerna. Undrar i vilken sport man får använda både händer och fötter?

Jag glömde inte bort att smaka på bollen också.