Thailand låter skoj!

Idag var vi och lunchade med Danno i Västermalmsgallerian. Vi tog bussen till Kungsholmen och promenerade till Dannos jobb, sen gick vi alla tre till gallerian och åt lunch och fikade. Danno var så brun och fräsch för hon har just kommit hem från Thailand. Jag har ingen som helst aning om var det ligger, men tydligen har de alldeles vit sand och nästan lika varmt i vattnet som i min pool. Hmmm, dit skulle jag nog kunna tänka mig att åka! Måste nog ta upp det på familjerådet.

Vi åt pasta till lunch allihopa. Mamma åt en Carbonara och jag och Danno åt Pasta Pollo. Fast min mat kom förstås på burk. Men gott var det!

När Danno skulle gå tillbaka till jobbet åkte vi ner på stan. Mamma var fast beslutsam om att hitta raggsockor åt mig, men det hittade hon inte. Jag förstår inte varför hon inte kan sticka ett par åt mig?

Istället gick vi och hälsade på Anne på NK. Hon jobbar alltid när vi går förbi där och blir jätteglad när vi kommer och hälsar på.

Sen åkte vi hem en kort sväng och åt lite gröt innan vi tog bilen till farmor och farfar. Mamma skulle iväg och sjunga och pappa skulle spela innebandymatcher som vanligt på tisdagar. Jag hade hur kul som helst hos farmor och farfar. Farmor hade köpt nya leksaker till mig. Det var flera kuber i nåt roligt material, som mjuk plast kan man säga. Och så var det figurer på dem.

Mamma hade packat ner grötpaketet istället för vällingpaketet, så jag fick äta gröt en gång till. Men inte mig emot, det är ju så gott! Jag var vaken nästan ända tills mamma kom vid halv elva. Då hade jag precis hunnit slockna i famnen på farmor. Man jag somnade om så fort jag satt mig i bilen. Hann bara hälsa lite kort på Linnéa som åkte hem med mamma från kören.

Nya kompisar

Idag var det dags för baby-SPA igen. Jag tror att mamma njuter lika mycket av badet ,som jag för hon låter så glad när vi ska iväg på "SPA". Först blir det en lång härlig promenad, sen brukar mamma äta lite lunch och sen är det dags att bada.

Idag fick vi lära oss att simma på rygg. Det är tydligen jätteviktigt att kunna. Precis som instruktören sa, så gillar vi att dra upp huvud och ben för att försöka komma upp. Mamma fick lära sig lite knep hur hon ska göra för att få mig att ligga på rygg. Jag tycker inte att det är speciellt roligt. Idag ville jag plaska framåt och då sparkar jag som bara den och sen ville jag simma med badring. Det är riktigt roligt!

Jag har fått två kompisar på babysimmet. Dels är det Alvar, som är 8 månader. Hans mamma lär honom finska, så nu måste jag nog åka till mormor en sväng, för jag kommer nog inte att lära mig ett ord om jag ska förlita mig på mamma!

Alvar och jag ligger och leker på golvet i omklädningsrummet före badet.

Dels har jag lärt känna Erik, som är snart 7 månader. Erik och hans mamma Linda var med oss och shoppade i Ringen efter babysimmet. Sen satt vi och fikade en lång stund. Det var så trevligt så våra mammor glömde bort tiden, så vi fick bråttom hem till middagen.

Erik och hans mamma Linda.

På kvällen skulle mamma locka mig att krypa. Hon ställde mitt akvarium en bra bit framför mig och trodde på fullaste allvar att jag skulle försöka krypa framåt för att pilla på fiskarna. Jovisst ville jag åt fiskarna! Jag snurrade runt ett halft varv, så jag hamnade på rygg, men upptäckte att jag snurrat åt fel håll. Nu låg jag längre bort från fiskarna. Då snurrade jag först över på mage igen (till pappas stora förtjusning), sen över på rygg och så nästan över på mage igen. Och plötsligt var jag framme vid mina fiskar! Gissa om mamma blev snopen när jag lurat henne. Äsch! Vem behöver krypa när man kan rulla fram?

Nu rullar jag fram, bokstavligen!

Sen lade pappa en stor hög med kuddar på köksgolvet där jag fick sitta och roa mig. Jag tyckte det var skönare att ligga ner och då satte mamma på mig mina solbrillor. Nu är det bara att invänta sommaren!

Var e solen?

Farmor och jag

Vi har varit på landet i tre dagar. Vi åkte redan i fredags morse, för pappa hade tagit ledigt från jobbet. Det har varit en härlig helg och jag har fått leka med farmor i tre dagar. Mamma och pappa har jobbat på slottsbygget hela långa helgen. I fredags spacklade mamma väggar och tak, medan pappa och Frank drog mera elsladdar och farfar förberedde för takpanelen. På lördag och söndag har mamma och pappa spikat takpanel på loftet.

Mamma spikar panel med spikpistol.

Farfar har använt skyliften och spikat tak över köket. Det är jättehögt upp, så det är tur att han har en lift. Nu har vi färdigt tak över stora delar av stugan. Nu börjar det likna nåt! :)

Farfar med sin lift till vänster. Mamma ligger och sover till höger.

Så farmor och jag har lekt, medan mamma, pappa och farfar har varit på slottet och snickrat. Varje dag tar vi en långpromenad och går förbi bygget och kollar att de sköter sig. Och nej, jag har fortfarande inte fått nån diskokula till mitt rum.

Farmor och jag brukar ta med oss lunch när vi kommer och även jag får äta min lunch på bygget, men efter maten blir jag alltid så trött, så jag vill sova och då sover jag oftast i flera timmar i vagnen utanför.

På kvällarna har vi som vanligt mysigt i farmor och farfars stuga. Vi äter middag tillsammans och sen sitter vi i soffan och tittar på tv, dricker kaffe och äter godis. Ja, alla utom jag då. Jag sitter mest och skrattar.

Mysfredag i farmor och farfars soffa.

Många läkare idag...

Imorse väckte mamma mig tidigt! Egentligen vaknade jag ju själv, men hon tyckte vi skulle gå upp istället för att försöka sova vidare. Mycket märkligt! Sen fattade jag varför, när vi gick iväg till bvc. Vi skulle träffa doktorn idag. Det var dags för min halvårsbesiktning!

När vi väntat en stund i väntrummet utan att någon hämtat oss, gick vi till slut och knackade på hos Sivan. Där satt hon med doktorn och såg väldigt förvånad ut. Hon hade visst skrivit i sina papper att vi skulle ha flyttat till Odenplan. Konstigt! Tur att hon inte hade hunnit skicka mina papper dit också. Nu fick jag ändå träffa doktorn. Och nej, jag ska inte flytta till Odenplan.

Doktorn sa att jag var i finfint skick. Jag hade vuxit en centimeter på längden och är nu 66,5 cm lång. Men jag hade inte gått upp så mycket i vikt, utan vägde bara 6775 g. Drygt 200 g mer än för en månad sen! Mamma var förvånad, men doktorn sa att det inte var så konstigt, för jag verkar ju röra på mig så mycket. Siv sa att mamma kunde ge mig lite extra fett i maten bara. Det var inget mer med det. Lång och smal, det är tydligen jag det!

I övrigt frågade hon mamma om jag kan vända på mig åt nåt håll, om jag flyttar saker från hand till hand, om jag följer med blicken om jag tappar nåt, mm. Jodå, allt det där kan jag ju.

Jag klarade alltså besiktningen utan anmärkningar.

Därifrån gick vi till Ringen och satte oss i kafeterian och åt frukost. Mamma köpte latte och en smörgås och jag ficka grrrröööööt. Päron- och äpplegröt. Gott!

Grötfrukost vid Ringen.

Sen gick vi till Schasska Barnsjukhuset för att träffa doktor Pär och för att göra pricktest. Ja, det är fortfarande min torra hud som spökar.

Hos doktor Pär hittade jag en massa trevliga små tåg att leka med.

Doktor Pär är jättetrevlig och ville inte göra mig illa genom att ta pricktester, som det var planerat. Han tror nämligen inte att jag är allergisk mot någonting. Han tror att jag helt enkelt har eksem, punkt slut. Mamma höll med och tyckte inte heller att jag behövde pricktestas. De kom fram till att när det finns nåt vi misstänker, så kan vi göra ett test då i så fall. Just nu misstäker vi ingenting. Jag äter ju rätt varierande kost, men min torra hud är mest lika torr jämt. Varken till eller från. Tufft, men så är det. En torrboll är man tydligen.

Därefter gick vi ner till Ringen igen och shoppade en massa kläder till mig. Och bilar! Ja, vi köpte faktiskt tre små bilar. En röd, en grön och en gul. Mamma ville köpa små tågvagnar, för det såg hon att jag tyckte om att leka med på barnsjukhuset, men det blev bilar istället.

Sen träffade vi Lilly och hennes mamma Sofie. Det var mammaträffdag idag, men alla andra barnen var sjuka eller upptagna med annat. Tur att Lilly kom i alla fall. För då kunde vi sätta oss och fika lite till innan vi gick hem.

Väl hemma låg jag och mamma och busade i soffan en stund och då tyckte mamma att jag ansträngde mig mer än någonsin med att "klättra" framåt över henne. Då lade vi oss på golvet istället och mamma lät mig ligga där och sprattla tills jag gav upp och blev frustrerad. Nä, det gick inte bättre än tidigare. När jag sen legat en stund på rygg och snurrat runt för att nå alla leksaker runtomkring mig så vände jag mig plötsligt om på magen, alldeles själv, det var bara armen som fastnade som vanligt. Nu peppade mamma mig ordentligt och då fick jag faktiskt upp armen. Och jag hade ju faktiskt vänt om från rygg till mage ordentligt för första gången.

Jag tog mig runt, alldeles själv!

Jag märkte ju hur glad mamma blev, så då började jag att anstränga mig för att komma framåt också. Men jag blir ju så arg när det inte går!

Man får faktiskt bli tjurskalle om man inte lyckas!

Mamma flyttade mig lite så jag delvis låg på den sträva mattan och vips, så lyfte hela rumpan flera gånger och nu är jag ju faktiskt på gång. Snart kryper jag! Om nån månad eller tre...

Nu börjar lilla rumpan att lyfta så smått!

När pappa kom hem så smet mamma iväg igen! Konstigt. Idag skulle mamma ut och äta och sedan på musikal. Och idag gav jag inte pappa en lugn stund. Jo, han fick ta det lite lungt bara han umgicks med mig. Vi låg en lång bl a stund på fällen och tittade på tv. Det tyckte jag var jättemysigt. Pappa fick inte sätta sig framför datorn och jobba. Jag ville ju inte gå och lägga mig. När mamma kom hem närmare elva så hade vi slocknat båda två på sängen!

Så här kul har vi på våra möten.

Glad igen...

Mamma tycker att jag varit så där superduper glad och mysig idag som bara jag kan vara. Så som jag brukar vara. Hennes teori är att jag var grinig igår för att jag varit hård i magen igen sen i lördags. Jag har fått lite Laktulos de senaste dagarna och igår kväll var min mage normal igen. Klart att sånt kan påverka ens humör! Jag känner ju själv hur mycket bättre jag mår idag. Nu kan jag underhålla mig själv en lång stund i gåstolen eller på golvet. Vi var också på en långpromenad idag, även om det var lite småregningt. Mig stör det inte det minsta!

När pappa kom hem och såg hur jag hoppade runt i min gåstol och skrattade blev han chockad. "Vad har hänt? Så där kunde du inte göra igår!" sa han. Jag rör mig jättebra åt alla håll nu. Jag kan ju ställa mig upp, så det blir liksom lättare att flytta gåstolen genom att hoppa framåt. Jag rör mig obehindrat i vardagsrummet och hallen nu. "I like to move it move it!"

En annan ny grej är att jag nu har gått över till välling, nästan helt! Hittills har jag druckit välling blandat med ersättning. Jag kan fortfarande få en flaska ersättning ibland när jag ätit en måltid med riktig mat. Jag gillar inte att dricka vatten och då blandar mamma ersättning så att jag får i mig vätska.

Numera äter jag en måltid gröt till frukost eller lunch (idag har jag gått över till äpple- och pärongröt), en måltid med riktig mat till middag och därutöver välling.

Jag e rastlös!

Det här med att vara hemma en hel dag utan utflykter är inte riktigt min grej. Idag var mamma och jag hemma hela dan och jag har varit rastlös precis hela tiden. Visste inte riktigt vad jag ville göra och ingenting var riktigt bra. Då gnällde jag lite. Mamma försökte hitta på saker, men jag tröttnade rätt fort på hoppgungan, gåstolen, filten på golvet med alla leksaker osv. Jag märkte ju att mamma var trött på att underhålla mig, men just idag ville jag att hon skulle leka med mig, så där så jag skrattar högt. Det är lätt att få mig att skratta, men mamma tröttnade ju så fort. Hon skyller på att hon är trött efter att ha varit sjuk i en vecka.

Hon var nog rätt glad när pappa kom hem för då åt hon bara lite mat och så var hon borta. Hon skulle visst sjunga. Hon missade förra repet för då blev hon sjuk, men nu var hon inte sen att åka iväg. Hon ville väl slippa mig en stund, hur man nu kan vilja det?

Pappa fick ta över, men han fick besök av Ludde, som hjälper honom med nåt projekt. De satt mest vid datorn och lekte, så jag fick gnälla lite till för att få sitta i pappas knä och titta på. Pappa var nog glad när jag tillslut gick och la mig.

Ingen ville leka med mig idag!

Tillbaka till vardagen

Ja, så blev det måndag igen och pappa åkte och jobbade. Mamma ville sova länge, för hon har fortfarande lite feber, men jag ville gå upp tidigt.

Efter lunch gick vi ut. Vi gick förbi församlingslokalen och lämnade in nycklarna till expeditionen. Vi träffade Arne utanför, han som spelade i kyrkan. Han sa "Kiitos, kiitos" och skrattade åt att Marie-Luise (min präst) var så dålig på finska när hon skulle välkomna alla min finska gäster. Han sa att han själv hade gjort det mycket bättre och att han hade läxat upp prästen. Hi hi..

Sen gick vi ner till Åhlens och uträttade ett ärende och sen vidare och lunchade på ett fik som låg nära den stora poolen. Ja, det var ju måndag så det var dags för babysim igen! Kul!

Ja, roligt var det. Det var nästan 35 grader i vattnet idag och det är jättevarmt! Vi missade förra gången, då jag var sjuk, men gjorde snabbt de övningarna också. En av dagens övningar var att bada med badring. Instruktören Helena lånade mig och visade med mig som exempel hur man gör. Det var ju jättekul att ligga där och flyta nästan själv. Helena höll mig om rumpan ifall jag skulle tippa framåt.

Jag var tvungen att prova med indianrop i poolen också och det funkade finfint även där. Helena skrattade åt mig.

Vad jag kan...

Idag har det inte hänt så mycket. Mamma är fortfarande sjuk och vi har varit hemma och tagit igen oss hela dagen. Jättemysigt att vara hemma en hel dag med mamma och pappa iofs.

Igår fyllde jag ju 6 månader, så jag passar på och nämner några saker jag lärt mig på sistone, som jag inte nämnt tidigare.

Visar att jag inte vill ha flaska eller napp - Om jag inte vill ha nappen eller nappflaskan så kniper jag ihop munnen till ett streck och drar upp hakan. Här kan man nog inte vara tydligare.

Låta som en indian - Nu kan jag göra det själv och gör det mest hela tiden. Jag för utsidan av handen mot munnen, fram och tillbaka, så fort jag kan och så låter jag. Jag kan göra det med bägga händerna.


Stå upp i gåstolen och i hoppgungan- Nu sitter jag inte längre utan nu vill jag stå upp när jag använder gåstolen. Det är lättare att förflytta sig då, för nu kan jag slänga mig åt det hållet jag vill gå åt och då rullar stolen iväg. Likadant är det med hoppgungan, nu ställer jag mig upp och då får jag snurr på mig själv och spinner liksom runt.

Visar att jag vill upp - När jag vill att nån ska lyfta upp mig så sträcker jag nu upp mina armar. Enkelt att vara tydlig.

Hjälper till när man klär på och klär av - När någon ska dra på mig en tröja så hjälper jag till och för ut armarna genom ärmarna. Och tvärtom, när någon drar i ärmen för att ta av tröjan, så förstår jag att jag ska dra in armen. Hjälper även till med byxor och strumpor.

Spottar nappen över huvudet - Om jag tar lite sats med läpparna och ploppar till så får jag nappen och flyga över huvudet på mig, när jag ligger ner.

Som för att bevisa att jag blivit stor åt jag upp en hel, stor burk med spagetti och köttfärsås idag. 200 g var det och det sa bara slurk så var det slut!

Dopad och klar!

Det här blev en lång dag och jag har tusen foton jag skulle vilja visa er. Jag skriver lite om vad som hände, men visar bara några få bilder. Lägger upp lite fler bilder sen, för nu är klockan mycket.

Jag vaknade redan vid åtta idag och började med att bada länge med mamma. Strax före tio åkte pappa iväg för att hämta smörgåstårtor och doptårtor från Ica i Sickla medan mamma och jag åt frukost och packade oss iväg till festlokalen. Mormor, morfar, farmor och farfar skulle dyka upp lite tidigare för att hjälpa oss att ställa i ordning det sista. Och det var tur att de kom och hjälpte oss, för det finns alltid mycket mer att göra än man tror.

Sen kom moster, Daniel, Klara och Wille. Och därefter mammas moster Anneli, Arto, Juha och Niko. De kom ända från Helsingfors! Det var jättekul att träffa dem, för det var första gången! Anneli gav mig en doppresent som hon tyckte mamma kunde öppna direkt. Det var ett dopband. Ett liten pärlhalsband som jag kunde ha på mig i kyrkan och även efter. Det är ett väldigt speciellt smycket hon hittat i Finland. I asken låg också en liten förlängningsbit med pärlor som man ska be guldsmeden sätta på senare för att jag ska kunna ha den senare eller så kan mamma bära den. Tydligen ska mamman bära smycket sen livet ut. Vackert! Ja, den var verkligen jättevacker.

Även mormor och morfar gav mig en present redan nu. Det var ett jättevackert guldhjärta som jag skulle bära runt halsen. Jag som aldrig ägt ett smycket och nu fick jag två jätte jättefina.

Här har jag mitt dopband runt halsen.

Sen kom Catrin Giden som är kompis till mamma och som skulle sjunga för mig i kyrkan. Hon fick blommor och en present av oss innan hon gick iväg för att träffa kantorn.

Vi gick upp till kyrkan klockan 12.30 för att byta om på mig. Nu hade redan många av gästerna börjat komma. Massor av folk. Det skulle komma 52 vuxna och 16 barn.




Stefan var med oss också när vi bytte om. Han skulle bli min gudfar och skulle bära mig i kyrkan. Stackarn! Jaja, han är lång och ståtlig så lite ska han väl tåla.

När prästen, Marie-Louise alltså, sen kom och hämtade oss hade jag fått på mig mina smycken och dopklänningen. Klänningen har gått i arv i farfars släkt i fem generationer nu! Farfar, pappa och farbror är alla döpta i den. Jättefin var den!

När vi sen skulle gå in i kyrkan så ringde de i de stora kyrkklockorna! Mäktigt! De ringde för lilla mig!

Sen spelade Arne nåt fint på den stora pampiga stororgeln och vi gled uppför gången. Alla var där och det blixtrade massor!

Jag tyckte hela dopet var jättekul! Det fanns massor att titta på hela tiden. Alla mina gäster satt där i en halvmåne runt dopfunten vilket var familjärt och mysigt. De var så nära liksom. Klara och Wille satt längs fram.

Först sjöng alla "Tryggare kan ingen vara" för mig. Sen pratade presten på och bad en liten bön tillsammans med pappa. Sen fick Klara hälla vatten från en silverkanna i dopfunten.

Sen frågade prästen pappa vad jag hade fått för namn och pappa sa "Nova Ida Maria". Sen lade prästen, Stefan, mamma och pappa sina händer på mitt huvud och prästen gjorde massa konstiga korstecken och sånt på min panna, mun och över bröstet.

Därefter sjöng mammas kompis Catrin "Lilla stjärna där" för mig. Arne spelade på flygeln. Det var så vackert så pappa grät och mamma storbölade. Jag sjöng bara med! Det var ju min låt. Jag har hört mamma sjunga den hemma många gånger. Mitt namn betyder ju stjärna.

TACK CATRIN FÖR ATT DU SJÖNG SÅ VACKERT FÖR MIG!

Catrin sjöng så vackert så mamma o pappa grät.

Sen tog prästen mig och höll mitt huvud över vattenskålen. Sen hörde jag inte att hon skulle sagt "Nu kommer det vatten", utan plötsligt hällde hon vatten över min fina frisyr. Jag grymtade till, men äh, det var ju bara vatten. Visst min festfrisyr vad förstörd, men det torkar väl det också. Prästen gick sen runt och visade upp mig för alla gästerna. Och de fotade!

Och så var festfrisyren förstörd.

Stefan fick tända ett dopljus någonstans också. Ja, allt hände, men i vilken ordning vet jag inte riktigt.

Sen fick pappa hålla i mig och så sjöng de "Du vet väl att du är speciell" för mig. Och tillslut så sjöng Catrin "Gåtfulla folket". Den är ju så mysigt och hon sjöng den så himla fint och med inlevelse. Man kunde ju bara vara glad.

Sen gick vi ut och alla gästerna gick ner till festlokalen medan vi bytte om på mig.

Så här glad kan man vara efter att ha blivit dopad.

När vi kom ner till lokalen var det full fart där. Mysigt med så mycket gäster och så många barn. Där var jättemånga släktingar från både mammas och pappas sida. Och en massa vänner. Det är lite speciellt att ha anledning att samla alla så här.

TACK ALLA FÖR ATT NI KOM OCH FÖRGYLLDE MIN DAG!

Vi bjöd på smörgåstårta och massor av fikabröd till kaffet och doptårta. Det var ballonger i hela lokalen som Arto, Juha och Niko hade blåst upp tidigare. Barnen tyckte nog att det var jättekul.

Alla var liksom där och jag minglade vilt. Jag såg inte skymten av mamma eller pappa på hela tiden. Satt hos mammas moster Anneli och hos Pia (som ska ha barn om en vecka) och hos Heidi och hos Tanja och hos morfar och hos Anne som gav mig mat. Sen tog farfar ut mig så jag fick sova i vagnen en stund. Under tiden öppnade mamma och pappa alla mina presenter. Det var jättemånga presenter och superfiiina!

TACK ALLA FÖR ALLT FINT NI GAV MIG!

Efter det började alla gå hemåt och det hade börjat snöa. Mormor, morfar, farmor, farfar, moster med familj och Anne och Helena stannade kvar för att hjälpa till med städningen. Ilkka hade åkte iväg för att skjutsa våra vänner från Helsingfors tillbaka till båten i Värta. Vilken tur att vi hade så mycket städhjälp, för annars hade vi aldrig kommit hem. Nu gick det undan. Mamma hann visst inte vara i köket någonting förrän allt var nerpackat och diskat. Daniel tog kommandot över diskmaskinen och då gick det undan.

TACK ALLA FÖR ER OVÄRDERLIGA HJÄLP!

När vi kom hem helt utmattade och satt i soffan och hade mysigt, så fick vi ett sms från Johan. Han, Anne och Ankan satt på en indisk restaurang i närheten och åt middag och frågade om vi orkade med besök. Absolut! Vi ville gärna umgås lite till med trevliga vänner, så de kom över och vi bjöd på kaffe med avec. Vi satt hela kvällen och skrattade åt Johans tyska tolking av två Conan filmer med Arnold. Han e rolig han! Han fick också mig att skratta jättemycket när han lekte "Liten råtta leta bo" med mig.

Johan fick mig att skratta högt.

Mamma, Anne, Ankan och Johan.

Men sen somnade jag och hörde inte något fastän de satt och skrattade högt precis intill mig. Jag var nog rätt utmattad efter all uppmärksamhet jag fått idag.


En fantastisk dag! TACK!

Och så fyllde jag ju 0,5 ÅR idag också! :)

Dan före doppare dan....

Mamma hon vill inte bli frisk och pappa var hemma idag också. Vi hade lite småsaker som måste fixas till imon när jag ska doppas. Mamma tog ett långt varmt bad på dan och efter det orkade vi gå iväg en sväng ner på stan. Vi skulle handla en present till Catrin som ska sjunga i kyrkan imon och en massa blommor att pynta borden med. Hon är ju inte riktigt klok min mamma, men hon påstod att hon orkade med det. Vi ville handla blommor på hötorget för där kan man ju få riktigt mycket blommor för bra pris. Väl nere på stan så ringde hon ändå efter pappa som fick komma och hämta oss med bil. Det blev middag på Mac Donalds och sen orkade vi tom åka förbi Ica Kvantum i Sickla och köpa läsk.

Dan var ju förstås inte slut, för efter klockan fem fick vi tillgång till festlokalen. Vi åkte naturligtvis dit och tillbringade hela kvällen med att ställa i ordning bord, lägga på dukar, dekorera osv. Vi gjorde så mycket vi orkade men efter nio var mamma heeeeelt färdig, så då gav vi upp och gick hem. Tur att det bara var 200 meter att gå.