Busshaveri

På söndag var jag rätt utslagen. Åtminstone sov jag gott hela natten igen och somnade på soffan vid lunch.

Trött idag.

Mamma kom hem medan jag sov. Hon hade haft jättetrevligt i Västerås. Hennes kör hade tävlat på Nordiska Mästerskapen, men bara för att få en bedömning. De ville veta vilken nivå de ligger på just nu, för att kunna förbereda sig för tävlingarna nästa år istället. Det hade visst gått jättebra för dem. Hade de tävlat hade de vunnit.

På kvällen när vi satt och åt middag hördes plötsligt ett jättedån. Ungefär som en lång åsksmäll. Mamma tittade ut och såg bussen svaja på vägen och stanna till efter ett tag. Den hade kört av vägen. Eller som tur var så hade den fastnat mitt över staketet, för där nedanför är det en jättebrant. Vi sprang genast ut och tittade. Det var bara chauffören och en passagerare i bussen och de klarade sig, men chauffören verkade rätt skärrad.

Bussen knäckte rätt många såna stenbumlingar rakt av.

Det var tur att räcket fanns där och stoppade bussen.

Chauffören hade visst ringt efter bärgningsbil, men efter en stund ringde pappa till 112, för att rapportera vad som hänt. De tog det på allvar och skickade brandbil, för att kolla att bussen inte riskerade att börja brinna och att vägverket skulle ansvara för räcket mm. De skickade också en polisbil och en ambulanshelikopter, som skickligt landade på en liten brygga nedanför.

Pappa gick också ner med kaffe till stackars busschauffören som var jättetaksam för det.

Brandkåren undersöker en läcka från bussen.

Ambulanshelikoptern.

Bussen stannade bara några decimeter från farfars trappa ner till hans brygga.

Sent, sent på kvällen kom två bärgningsbilar.