Två-ords-meningar!

Nu när jag fyllt 1,5 år har jag lärt mig en massa nytt. Jag intresserar mig för andra typer av leksaker. Jag leker massor med mina fyrkantiga lådor som jag haft ett tag, men som jag nu kan stapla i eller på varandra. Eller så leker jag med annat pyssligt som mina små muggar som man också staplar i eller på varandra. Trixet är ju att veta vilken storleksordning de kommer i.

Stapla lådor är jätteskoj.

Mamma eller pappa lyfter mig för att jag ska nå ända upp.

Däj!

Titta vilken stor kana jag vågar åka i helt själv!

Mitt stora intresse just nu är ändå böcker. Jag vill läsa mina böcker hela tiden och någon ska gärna läsa åt mig. Favoriten har länge varit Max napp, men nu har jag bytt till Askungen. Jag förstår ju inte riktigt allt, men jag förstår att den elaka tanten säger "Nej nej nej! Du får inte gå och dansa för du måste städa!" och så förstår jag att fen är säll och att Askungen måste springa hem när klockan slår och då tappar hon skon! Den sagan vill jag höra hela tiden.

Men den största nyheten är nog att jag nu har börjat säga två ord på raken. Det började med att jag i lördags satt bredvid farmor i soffan på landet och sa "Annan bop!". Ja, annan bok alltså. Sen dess rasar det bara på. Jag använder många av de orden jag redan kan och så kombinerar jag dem.

I helgen har vi varit hemma för en gångs skull och möblerat om och städat i lägenheten. Favorit-uttrycket sen dess är: "Städa mamma!". Men jag säger också "mammas bok", "pappas bok", "mamma rita", "mamma bada", "annan sko", "mamma trött", "pappas tröja", " annan blöja", "kanin morot". Jag menar då förstås att kaninen tycker om morot. Ja, man kan ju kombinera ord i evigheter.

Och ja, jag har länge sagt mammas och pappas. Och jag förstår att det är något som är deras.

Jag behövde inte städa. Mamma städa.

Min nya lekhörna. Städa mamma!

Jag hjälper pappa att skruva åt matsalsmöblerna.