Men egentligen åkte vi hem för det var sista gången på babysimmet. Idag fick jag fortsätta att dyka i själv från räcket vid poolkanten. Klok som jag är så fattar jag ju fortfarande att om jag hoppar i så hamnar jag under vattenytan. Mamma står och övertalar mig att dyka i, men jag sitter där stadigt på min lilla rumpa och håller i poolkanten. Ibland ger mamma mig en liten knuff, så jag trillar i och så hjälper hon mig att vända under ytan, så jag kan plaska tillbaka till poolkanten. Mamma provade att låta mig dyka till henne när jag sitter i Helenes famn. Men jag lutar mig stadigt tillbaka för att inte trilla i. När jag trillade i så höll jag ett fast grepp om Helens arm och vände tillbaka till henne och det tyckte hon var jättebra. Det är ju det babysimmet går ut på. Att simma tillbaka där man kommer ifrån. Sen fick jag ligga på en flytande madrass. Det var lite läskigt att ligga där och guppa, men mysigt också. Speciellt när mamma hällde vatten på mig. Och så fick jag prova flytväst igen och det är riktigt skönt att ligga där och flyta på rygg, helt utan mammas hjälp. Jag måste ju varit tillräckligt duktig för nu fick jag min tredje diplom. Och så var det slut med plaskandet för den här terminen. Vi får väl se vad som händer i höst.
Efter att ha duschat, tvättat håret och bastat som vanligt promenerade vi tillbaka. Då ringde Tanja och frågade om vi ville fika med henne. Hon jobbar vid Medis, så vi träffade henne vid Skrapan.
På kvällen när pappa kom hem åt vi våfflor. Nu får man visst lära sig dåliga ovanor, som att slicka av grädden på vispen. Men gott är det.
Sitta och leka är inte så kul längre. Nu har jag ju kommit på att man kan stå upp. Det är det roligate jag vet just nu. Jag ställer mig upp med lite stöd och så släpper jag taget. Och duns så trillar jag ner på rumpan. Det funkar bäst på gräsmattan för då vet jag att det inte gör ont. Står jag på golvet då sätter jag mig ner försiktigt.
Jag kom på det här med att stå ordentligt när jag och mamma var i Vitabergsparken och hade picknick i tisdags!
Efter picknicken åkte vi till i Tumba. Mamma skulle på sin sista körkväll och pappa var i Oslo, så jag fick hälsa på farmor och farfar. Det var ett tag sen jag var här, så det var spännande att titta på allt. Sent på kvällen kom mamma och hämtade mig igen och sen åkte vi hem.
På onsdagen packade vi igen och åkte iväg till landet. Bara mamma och jag. Vi handlade en hel shoppingvagn full med mat och annat på vägen. Jag somnade i bilen och sov länge när vi kom fram. Det tyckte mamma var bra för vi fick leverans av en kyl/frys, för tredje gången. Nu var det hel och ren och nu e mamma glad.
Mamma väckte mig sen och så tog vi vagnen och åkte färjan över till andra sidan. På vägen mötte vi Babbo, Micke och Kjelle (mamma hade visst sett de gå mot färjan). Kul att få umgås med grannarna lite. Jag var på topppen humör och skulle stå upp och ropa högt i vagnen hela tiden. Alla skrattade åt mig, för de tyckte nog jag var helt knäpp. Jag tror att tom Micke tyckte jag var rätt kul!
Sen hade jag och mamma vår första myskväll på landet helt själva. Jag somnade gott klockan åtta och sov till nio på morgonen.
Mamma har nu lovat att hon ska umgås med mig lite mer nu. Jag får ofta leka för mig själv, för hon och pappa har ju så mycket att göra hela tiden. Och jag som nu kan krypa, tar mig själv fram till mamma ställer mig mot hennes ben och drar i hennes kjol. Jag vill ju upp och gå! Både igår och idag har mamma lekt mycket med mig. Imorse åt vi frukost och lekte ute på altanen och så har vi lekt i gräset. Upp och stå, upp och ner hela tiden. Idag stod jag själv i flera sekunder. Och jag blir ju så glad när jag upptäcker att jag kan det. Åh vad jag myser när någon leker med mig!
På eftermiddagen satt vi oss i gräset igen och lekte och sjöng. Mamma försökte lära mig lite sånger som man tydligen ska kunna på midsommar, som "Små grodorna". Sen sjöng hon "Prästens lilla kråka", och då vet jag att man ska luta sig åt sidan. Men jag kan inte texten ännu. Och så tumlade vi runt i gräset, runt, runt, så jag skrev av skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar