Våffelpremiär

I fredags mådde jag lite bättre. Jag hostade fortfarande väldans mycket, men febern hade gått ner lite. Och då var inte mamma sen med att lura ut mig på stan. Vi tog bussen till Fredells och var där i flera timmar. Mesta tiden stod vi och valde tapeter till slottet. Sen promenerade vi till Sickla köpkvarter och efter en kortare shoppingrunda tog vi bussen hem igen. Vi var bara hemma och vände och sen tog vi bilen, hämtade pappa och åkte tillbaka till Fredells... och köpte målarfärg. Jag förstår ingenting. Vi som varit där HELA dan och valt tapeter och så ska vi plötsligt måla alla väggar.

Sen åkte vi i alla fall till landet igen. Oj, vad en helg går fort, när man jämför med de elva dagar vi var här förra veckan Nu hann man ju inte med någonting förrän det var söndag och dags att åka hem.

Jo, idag hann vi faktiskt rätt mycket. Det var jättefint väder och då träffar man mycket folk ute. På vägen till slottsbygget stannade vi till en stund hos Wilma, som bor två hus från farmor och farfar. Hos Wilma var också Mathilda och hennes familj.

Fika i vårsolen.

Wilma och pappa Nicke på en fyrhjuling.

På eftermiddagen blev vi bjudna på våffelkalas hemma hos Mathilda. Pappa Tias stod och langa våffor på löpande band och det var första gången jag fick smaka våfflor. Det var jättesmarrigt! Men det roligaste var förstås att jag fick leka med Mathilda och Wilma.

Wilma och Mathilda tycker nog att jag är en liten snorunge.

Här killar de mig i håret.

Jag fick äta mina våfflor utan sylt och grädde.