Påskägg

Så blev det äntligen påsk!

På natten mot skärtorsdag vaknade jag klockan ett och var jag klarvaken. Jag ville bara inte somna utan satt och lekte, tränade på att krypa och gjorde vad som helst bara jag fick vara uppe. Pappa satt och jobba, så han stördes inte så mycket. Men mamma ville sova och var rätt trött på mig när jag till slut slocknade vid tretiden. Men så fick de sova till halvtio morgonen efter.

Vid frukosten kom farfar fram med ett stort ägg med en massa figurer på. I den låg det en rolig orange leksak och så fick jag också en stor orange leksak. Jag fattade inte rikigt vad jag skulle ha den till, men den var ju fin.

När vi sen gick iväg till slottsbygget fick jag veta att jag fått en gunga! Den monterade farfar i takstolen och där fick jag sitta och dingla högt upp i luften.

"Jobba på ni. Jag har det rätt bra här!"

Idag är det långfredag och då skulle vi få gäster. Fast egentligen är det inte vi, utan farmor och farfar som bjuder på påskmiddag. Vi fick besök av familjen Åhman, dvs Pontus, Mathias, Margona och Kenny och så Malin som liftade med dem.

Dagen till ära hade jag tofs i håret för första gången.

Pappa, jag, Nalle och Pontus. Jag är inte rädd för Nalle längre.

Malin och jag.

Påskmiddag á la farmor.

Farmor bjöd på en fantastisk påskmiddag och efter det gick vi på en vinterpromenad. Egentligen var det Pontus som ville ut och fiska, så vi ville följa med. Han fiskade från våran brygga, men det fanns inga fiskar där idag.

Jag myser på en solig vinterpromenad.

Pontus provar fiskelyckan från vår brygga.

Mamma lekte fotograf och försökte fånga utsikten från bastuverandan.

När vi kom tillbaka hade farmor dukat kaffebord. Skönt att komma tillbaka till stugvärmen efter att ha varit ute i kylan.

"Pappa, det står faktiskt hanteras varsamt på en etikett på ryggen!"

På kvällen kom Eddie förbi. Eddie är alltså Gunillas sons vovve. Jag har träffat honom en gång tidigare och är inte så van vid hundar. Jag måste ju erkänna att det var med skräckblandad förtjusning som vi bekantade oss med varandra. Jag tror att vi var lika avvaktande båda två. Eddie är 4 månader gammal och då är jag alltså dubbelt så gammal som han. Jag skrek av upphetsning och ville klappa honom, samtidigt som jag inte ville det. Men jag letade efter Eddie, så fort han var utom synhåll och han letade efter mig och sprang och nafsade vid min säng när jag gått och lag mig. Nu är vi nog vänner...hoppas jag.

"Kommer du för nära klappar jag till dig!"