Den stora finaldagen

Idag var då den stora dagen då mammas kör skule tävla i finalen. Mamma gick upp långt innan jag och pappa vaknade. Nu börjar alltså min dygnsrytm bli lite normal.

Jag, pappa, Uffe och Jan gick en sväng i den stora parken vid havet nedanför vårt hotell.

Ala Moana Beach Park.

Man blir törstig i trettigraders värme.

En segelbåt bland skyskraporna.

Men sen var det dags att gå svira om till Scream Team, för nu skulle mammas kör tävla. Det gick jättebra för dem och de fick stående ovationer från hela den stora publiken. Nu var Convention Center helt smockfull med människor eftersom de 23 körer som inte kom med i finalen ändå var där för att titta. Jag hejade massor och klappade ivrigt händerna så fort någon apploderade. Och alla amerikanare tyckte jag var så fantastiskt söt igen. Och svenskarna med för den delen. Jag var nog allas lilla maskot.

Heja heja!

Linnéa och mamma var utspökade till glittrande spioner.

När alla körerna hade uppträtt var det sen dags för annonsering av placeringarna. Nu var mamma nervös igen. Egentligen var hon ju hur nöjd som helst, för de hade ju kommit till final och det var tillräckligt. Men jag vet att hon innerst inne drömde om en placering bland de fem bästa. Och hennes dröm blev uppfylld, de kom femma. Hon var hur glad som helst och jag med. Mamma har berättat att just iår, när tävlingarna är på Hawaii, så har alla världens bästa körer valt att vara med. De är inte det varje år utan kanske var tredje. Men nu var alla med, så en femte plats var superduper fint!

Jag fortsatte med hejandet tills allt var klart.

Jag träffade på två söta killar.

Jag ville bli fin för kvällen.

Ikväll gick vi förstås också iväg och firade. Hela kören åt middag tillsammans och det blev massor av uppträdanden igen.

Mammas fina medalj.

Mammas kompisar har en förmåga att vara lite höjljudda.