Stackars pappsen.
Man kan visst skruva trall med trasig fot.
Pappa fortsatte att skruva trall och det gick rätt bra en stund. Som tur var hade han hjälp av Frank också. Frank e så snäll, han är ofta hos oss och hjälper oss med allt möjligt. Inte bara el.
Sen fick pappa så ont så han inte kunde använda foten alls. Vi bestämde oss för att stanna kvar på landet för pappa kunde ändå inte ta sig till jobbet.
Javisst ja, jag har ju glömt att visa hur fin vår gräsmatta blev till slut. Den växer som ogräs, fast utan ogräs, så nu måste vi skaffa oss en gräsklippare.
På måndag åkte mamma och jag in till stan för vi ville inte missa babysimmet. Och det var tur det, för just den här gången fick vi lära oss att göra fria torpeder. Det innebär att jag ska sitta hos intruktören Helene och själv välja när jag vill dyka i och då tar mamma emot mig. Först hoppade jag i utan att tveka. Jag fick en liten kallsup, men mamma tog upp mig, så det var inget konstigt med det. Andra gången svävade jag lungt och fint genom vattnet till mamma. Tredje gången började jag fatta att jag kommer att hamna under vattnet och då tvekade jag så fort jag började trilla i. Men till slut hoppade jag i och det gick ju hur bra som helst. När man börjat med fria torpeder så ska man aldrig göra såna där dyk när mamma bestämmer när jag ska i. Nu får jag bestämma själv i fortstättningen. Bra va!
Efter babysimmet åkte vi tillbaka till landet. Nu var det inte högsommar längre utan under tio grader och regn nästan hela veckan. Pappa säger att det är bra för gräsmattan, men fy vad tråkigt det blir när man inte kan sitta barfota i gräset, utan måste ha mössa och vantar på sig när man är ute. Konstigt det här med väder.
Pappa satt och jobbade i husvagnen på dagarna, medan mamma och jag försökte hitta på något att göra för att inte störa. På tisdagen åkte vi till Trosa och Vagnhärad och tittade på möbler. På kvällen tog vi alla tre en promenad till andra sidan. På sommaren gör vi det varje dag, men nu är det inte lika mysigt när det är så trist väder. Mamma tycker jag ser ut som lilla My när jag sitter och kikar fram från vagnen. Jag tycker att det är jättespännande att komma ut på promenad. Det finns ju så mycket att titta på överallt.
På onsdag betsade vi bänkskivan, så den blev mörk istället för ekfärgad. När mamma satt på golvet och slipade bänkskivan, så tog jag ett plaströr och slipade på golvet. Jag vill gärna hjälpa till och göra det andra gör. Man lär sig massor genom att härmas.
Man kan visst skruva trall med trasig fot.
Pappa fortsatte att skruva trall och det gick rätt bra en stund. Som tur var hade han hjälp av Frank också. Frank e så snäll, han är ofta hos oss och hjälper oss med allt möjligt. Inte bara el.
Sen fick pappa så ont så han inte kunde använda foten alls. Vi bestämde oss för att stanna kvar på landet för pappa kunde ändå inte ta sig till jobbet.
Javisst ja, jag har ju glömt att visa hur fin vår gräsmatta blev till slut. Den växer som ogräs, fast utan ogräs, så nu måste vi skaffa oss en gräsklippare.
På måndag åkte mamma och jag in till stan för vi ville inte missa babysimmet. Och det var tur det, för just den här gången fick vi lära oss att göra fria torpeder. Det innebär att jag ska sitta hos intruktören Helene och själv välja när jag vill dyka i och då tar mamma emot mig. Först hoppade jag i utan att tveka. Jag fick en liten kallsup, men mamma tog upp mig, så det var inget konstigt med det. Andra gången svävade jag lungt och fint genom vattnet till mamma. Tredje gången började jag fatta att jag kommer att hamna under vattnet och då tvekade jag så fort jag började trilla i. Men till slut hoppade jag i och det gick ju hur bra som helst. När man börjat med fria torpeder så ska man aldrig göra såna där dyk när mamma bestämmer när jag ska i. Nu får jag bestämma själv i fortstättningen. Bra va!
Efter babysimmet åkte vi tillbaka till landet. Nu var det inte högsommar längre utan under tio grader och regn nästan hela veckan. Pappa säger att det är bra för gräsmattan, men fy vad tråkigt det blir när man inte kan sitta barfota i gräset, utan måste ha mössa och vantar på sig när man är ute. Konstigt det här med väder.
Pappa satt och jobbade i husvagnen på dagarna, medan mamma och jag försökte hitta på något att göra för att inte störa. På tisdagen åkte vi till Trosa och Vagnhärad och tittade på möbler. På kvällen tog vi alla tre en promenad till andra sidan. På sommaren gör vi det varje dag, men nu är det inte lika mysigt när det är så trist väder. Mamma tycker jag ser ut som lilla My när jag sitter och kikar fram från vagnen. Jag tycker att det är jättespännande att komma ut på promenad. Det finns ju så mycket att titta på överallt.
På onsdag betsade vi bänkskivan, så den blev mörk istället för ekfärgad. När mamma satt på golvet och slipade bänkskivan, så tog jag ett plaströr och slipade på golvet. Jag vill gärna hjälpa till och göra det andra gör. Man lär sig massor genom att härmas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar