Nu sitter jag i min babysitter, kollar på Disney Channel och väntar på att vi ska packa våra väskor och gå iväg. Inte för att vi ska någonstans, men jag kan inte minnas när jag varit hemma en hel dag sist. Vi hade egentligen bokat att träffa Alvin och Myran och julshoppa på Söder idag, men de fick förhinder, så mamma säger att vi ska vara hemma och julstäda istället. Än så länge har hon inte lyft ett finger, så vi får väl se hur det blir med den saken!
Det blev tillslut lite städat här hemma, men jag skulle inte kalla det för julstädat direkt. Tror att mamma betade av 6 av 34 av sina "att göra"-punkter idag. Ja, hon skriver lista över vad hon ska städa, så hon kan bocka av saker hon gjort. Att hon inte hunnit med mer skyller hon på mig och jag kan väl hålla med om att jag kräver en del uppmärksamhet nuförtiden.
Jag försöker verkligen roa mig själv. Här försöker jag lista ut det stora, stora mysteriet här i livet just nu: Varför kan man inte ta på saker som man kan se? Jag har inte kommit underfund med det ännu. På mitt täcke finns exempelvis Laban. Jag krafsar och krafsar, men det går inte att få loss honom.
Det kostar på att fundera så mycket som jag gör. Man kan ju somna av mindre.
Det var nog en av mina 45-minutare. Det är ingen konst att somna på dan, men på kvällen är det numera värre. Idag har mamma fått sjunga för mig för att jag ska förstå att jag är trött på riktigt. Min favorit har blivit "Sininen Uni".
Va? Jahaa, det är en finsk vaggvisa som mormor sjöng för mig när jag var där nu i veckan. Mamma kom inte ihåg hela texten, så hon lärde sig den och nu sjunger hon den för mig hemma. Faktum är att mamma har pratat finska med mig hela dan igår och idag, här hemma. Det är nog bara för att vi varit hos mormor och morfar så länge. :)
Nu glömmer hon väl bort det igen när pappa kommer hem ikväll. Hon vill nog gärna lära mig finska, men hon e så glömsk min mamma. Vi har dessutom sjungit en svensk låt hela dan idag. Jag fattar ju inte vad vi sjunger, men det går typ så här:
"Pappa koo heeeee, fööö vi lätta ette deeej!"
Jag hade svårt att somna, för jag ville ju att pappa skulle hinna hem innan. Jag roade mig bland annat med att titta på min nya favoritsport, hästhoppning.
Eh, lite pinsamt att visa min fjuniga skalle i närbild, men såå ser jag ut bakifrån.
Jag lyckas nog tyvärr inte vara vaken tillräckligt länge. Pappas plan var förstås försenad, nästan 2 timmar. Men hallååå, jag somnar nuuu. Det måste bero på mammas vaggvisa.
Z z z z z z z z z z z z z z z z z
Åh nejdå! Skojja bara! 5 minuter innan pappa kom hem vaknade jag. Hörde nog taxin utanför. Jag har inte träffat pappa sen i torsdags morse. Han tyckte att jag hade förändrats jäääätttemycket på en vecka. Han tyckte att jag var mycket mer vaken och följde med när mamma o pappa pratade. Han tyckte jag var hur stabil som helst i kroppen. Och så tyckte han att jag var gosigare nu. Mognare helt enkelt! Ja, det är ju klart att en vecka är mycket i mitt korta liv.
Sova kunde jag inte göra alls efter det. Jag ville vara vaken och inte ligga ensam i min vagga. Till slut fick pappa ha vaggan brevid sig vid soffan, så att han snabbt kunde klappa mig när jag blev orolig. Mmm... du får inte åka bort så där länge pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar